sunnuntaina, tammikuuta 22, 2017

Vem älskar kommunalpolitik?


Kommunalpolitikens rykte är diffust. Ofta uppfattas den lokala politiken som en arena för fiffel för små kretsar, som enbart delar makt med varandra. Vi har upplevt åbomaffian, Sdp:s och samlingspartiets vapenbrödraaxel i Tammerfors och stadsdirektörsspelet i huvudstaden. I färskt minne i Helsingfors är metrobygget, kampen om generalplanen 2016 och Guggenheim.
***
Ett par år efter att bankdirektör Teuvo Aura (lib.) hade blivit stadsdirektör i Helsingfors år 1968, önskade Kekkonen få honom som stadsminister i en tjänstemannaregering. Aura tvekade med hänvisning till det avtal, som han hade slutit med de politiska grupperna i huvudstaden: inga statliga uppdrag. Presidenten blev rasande och skrek i telefonen: ”Vad f-n är kommunalpolitik, när fosterlandet kallar?”

Kekkonens attityd delas av många. Vad är en kommun? Denna fråga ser man sällan; man utgår ifrån att definitionen är uppenbar. I jämförelse med övriga Europa har kommunerna i Norden en central roll i skötseln av lagstadgade uppgifter och tjänster. I Europa kan man spåra en anglosaxisk, centraliserad och germansk tradition. I det brittiska systemet är kommunerna relativt stora, men saknar autonomi i förhållandet till parlamentet. Av historiska skäl är ett starkt lokalt självstyre typiskt för Tyskland, Österrike och Schweiz. Ett system baserat på Napoeons förvaltning återfinns i länder vars centralförvaltning skapades i början av 1800-talet. De högsta ledande byråkraterna, prefekter och borgmästare, var statens ämbetsmän.

Sverige har en stark forskningstradition gällande kommunalpolitikens historia. Forskarna talar om en ”tyst revolution”. Under några decennier efter år 1945 förverkligades en social revolution på det lokala planet, vilket hjälpte till att stärka välfärdstaten. I Finland har den lokala förvaltningen undersökts främst ur en juridisk, ekonomisk eller administrativ synvinkel.

Men kommunerna måste i allra högsta grad ses som politiska aktörer. Hos oss brukar vi se kommunalval enbart i ett rikspolitiskt sammanhang.  I tv-studion intervjuar man partiordförandena, inte de lokala politiska påverkarna, som sällan är rikspolitiker. De stora politiska motparterna i städerna (sedan 1919) har varit två: den borgerliga linjen med ett starkt kommunalekonomiskt tänkande, och vänstern, som vill stärka kommunens välfärdstjänster. Vänsterns stora mål har traditionellt varit att modernisera lokalförvaltningen. 
***
Nästa vår har vi kommunalval i Finland. Hälsoreformen tar bort en hel del av kommunernas ansvar, men mycket blir kvar. Det kan bli svårt att locka kandidater, och få väljarna till valurnorna. Vi har ett alltför kritiskt förhållande till lokalpolitik. Jag hävdar att kommunalpolitik är den viktigaste formen av politik. Ifall den inte fanns, vem skulle styra kommunerna? Maffian? Stadens största skattebetalare, vilket var vårt system fram till 1919? 

(HBL 18 XII 2015 https://www.hbl.fi/artikel/vem-alskar-kommunalpolitik/)