Vem älskar kommunalpolitik?
Kommunalpolitikens
rykte är diffust. Ofta uppfattas den lokala politiken som en arena för fiffel
för små kretsar, som enbart delar makt med varandra. Vi har upplevt åbomaffian,
Sdp:s och samlingspartiets vapenbrödraaxel i Tammerfors och stadsdirektörsspelet
i huvudstaden. I färskt minne i Helsingfors är metrobygget, kampen om
generalplanen 2016 och Guggenheim.
***
Ett par år efter att
bankdirektör Teuvo Aura (lib.) hade blivit stadsdirektör i Helsingfors år 1968,
önskade Kekkonen få honom som stadsminister i en tjänstemannaregering. Aura
tvekade med hänvisning till det avtal, som han hade slutit med de politiska grupperna
i huvudstaden: inga statliga uppdrag. Presidenten blev rasande och skrek i
telefonen: ”Vad f-n är kommunalpolitik, när fosterlandet kallar?”
Kekkonens attityd
delas av många. Vad är en kommun? Denna fråga ser man sällan; man utgår ifrån att
definitionen är uppenbar. I jämförelse med övriga Europa har kommunerna i
Norden en central roll i skötseln av lagstadgade uppgifter och tjänster. I
Europa kan man spåra en anglosaxisk, centraliserad och germansk tradition. I
det brittiska systemet är kommunerna relativt stora, men saknar autonomi i
förhållandet till parlamentet. Av historiska skäl är ett starkt lokalt
självstyre typiskt för Tyskland, Österrike och Schweiz. Ett system baserat på
Napoeons förvaltning återfinns i länder vars centralförvaltning skapades i
början av 1800-talet. De högsta ledande byråkraterna, prefekter och
borgmästare, var statens ämbetsmän.
Sverige har en
stark forskningstradition gällande kommunalpolitikens historia. Forskarna talar
om en ”tyst revolution”. Under några decennier efter år 1945 förverkligades en
social revolution på det lokala planet, vilket hjälpte till att stärka välfärdstaten.
I Finland har den lokala förvaltningen undersökts främst ur en juridisk,
ekonomisk eller administrativ synvinkel.
Men kommunerna
måste i allra högsta grad ses som politiska aktörer. Hos oss brukar vi se
kommunalval enbart i ett rikspolitiskt sammanhang. I tv-studion intervjuar man partiordförandena,
inte de lokala politiska påverkarna, som sällan är rikspolitiker. De stora
politiska motparterna i städerna (sedan 1919) har varit två: den borgerliga
linjen med ett starkt kommunalekonomiskt tänkande, och vänstern, som vill
stärka kommunens välfärdstjänster. Vänsterns stora mål har traditionellt varit
att modernisera lokalförvaltningen.
***
Nästa vår har vi
kommunalval i Finland. Hälsoreformen tar bort en hel del av kommunernas ansvar,
men mycket blir kvar. Det kan bli svårt att locka kandidater, och få väljarna
till valurnorna. Vi har ett alltför kritiskt förhållande till lokalpolitik. Jag
hävdar att kommunalpolitik är den viktigaste formen av politik. Ifall den inte
fanns, vem skulle styra kommunerna? Maffian? Stadens största skattebetalare,
vilket var vårt system fram till 1919?
(HBL 18 XII 2015 https://www.hbl.fi/artikel/vem-alskar-kommunalpolitik/)
0 Comments:
Lähetä kommentti
<< Home